Vi hade en såndär SYV person som snackade högskolor och framtid med oss i skolan idag. Jag har inte haft så mycket panik nu innan egentligen. Jag har haft lite idéer om vad jag vill göra osv men det har ju liksom alltid varit att jag ska ha ett så roligt och "tillfredställande" liv som möjligt som varit målet. Jag vill inte och kommer aldrig vilja gå till samma kontor varje dag och sitta och göra samma saker varje dag tills jag dör. Jag förstår om folk vill det men alltså fuck. Jag får ångest bara jag tänker på det.
Men idag så började jag helt plötsligt ändra min syn (för en kort stund). Plötsligt blev allt väldigt...verkligt kanske är rätt ord. Min hjärna började liksom snurra runt sånt där som jag alltid varit självklar på vart jag "stått" innan. Jag har ALLTID sagt att jag kommer inte plugga direkt efter gymnasiet. Jag var för fan skoltrött i åttan. Aldrig att jag skulle plugga mer om jag inte behövde. Men helt plötsligt sitter jag där och bara "men entreprenörskap kan ju vara rätt bra att ha, de kanske jag ska plugga". Nu ska vi innan jag fortsätter ha klart för oss att jag har haft samma drömmar och mardrömmar om vad jag vill och inte vill göra med mitt liv sedan jag var typ 4 år. Jag vet innerst inne att jag kommer inte palla plugga mer efter studenten. Och så fick 18åriga lilla Johanna för sig att kasta allt det där åt skogen och fokusera på att kunna leva istället för att leva (än en gång, detta är mina synpunkter baserade på mina känslor ingen annans). Alltså, jag säger ju inte att entreprenörskap är dåligt att ha, egentligen är det ju fett grymt att ha kunskaper i det liksom. Men det är mer tanken på att jag som alltid haft mina mål och visioner om vad livet borde vara och hur jag vill att mitt liv ska se ut, var nu beredd att kasta allt i papperskorgen för att någon sa att det var svårt att få jobb och typ "this is life Johanna, de suger men sån är verkligheten".
Jag hade precis innan jag satte mig och skrev detta ett litet panikanfall. Jag började helt enkelt gråta för att jag vill inte plugga, jag vill inte bli tvingad in i ett tråkigt jobb bara för att jag måste ha pengar. Jag vill inte ha nått av det där. Det låter säkert skit töntigt och som att jag är en liten femåring som inte vill bli vuxen typ, men det är sån jag är. För det jag vill är ju att resa, hjälpa folk som har det svårt, hjälpa miljön, sjunga, skapa musik, dansa, vara kreativ i olika miljöer. Det är min dröm. Det är det jag vill ägna mitt liv åt. Så efter det lilla sammanbrottet så hittade jag mig själv igen.
Jag är Johanna Westling. Jag kommer aldrig vara bra på matte. Jag suger på att plugga. Jag drömmer stort och kommer alltid att göra. Och när faan blev mina drömmar ouppnåeliga? Igår? Imorse? Förra månaden? Svaret är ju att dom är inte det. Jag jag ger mig fan på att jag ska få det att funka. Jag vet inte hur, men funka kommer det göra. Nu kanske det slutar med att jag pluggar någonting mer i mitt liv, jag är ju inte emot att plugga på högskola liksom. Men det är det där med vad det ska leda till vill jag aldrig mer vill tappa bort.
Det jag vill säga med detta smått konstiga fluminlägg är att vad folk än trycker in i din skalle. Hur svårt dom än säger att det kommer vara, hur dumt dom än säger att det är. GE.ALDRIG.FUCKING.UPP.
Vad det än är! Författare, läkare, proffsryttare, musiker eller uppfinnare. Och om ni tappar bort er någon gång så sätt er ner lugnt och påminn er själva om varför ni vill göra det ni vill göra. Eller om ni känner att ni har en ny dröm så kör på den! Det är aldrig för sent, aldrig!
För när du sitter där och är 80 bast och dom som gjorde det dom ville sitter bredvid dig och är nöjda med sitt liv och du är sur, ångerfull och olycklig har du ingen annan att skylla än dig själv.
Puss och kram från klyschiga, ovuxna, skoltrötta Johanna.
Till alla er som har panik över vad ni ska jobba med eller vad ni ska göra eller bara panik i allmänhet. Stäng in er på era rum/stäng inte in er alls om ni har en lägenhet eller om ni inte vill stänga in er haha, dra upp volymen på era högtalare och bara dansa loss som en ful jävla idiot till denna (eller valfri) låt. Jag garanterar att ni kommer feel so much better. Dra med en polare om det känns bättre. SÅ! DANSA NU!!!!!!!!
Ps. förlåt om det är något fel i texten. Orkade inte läsa igenom den allt för noggrant..heeheeeh.
detta är en av anledningarna till varför jag tycker om dig johanna, åhh du har så rätt, thumbs up girl! miss u xxx
SvaraRadera